1.1 201531.5 2018

SAKS – Studier Av Konstnärligt Seende

I projektet SAKS, Studier av Konstnärligt Seende, har Nordiska Akvarellmuseet tillsammans med Göteborgs Universitet utforskat vad konstnärligt seende innebär och hur man bäst stöttar dess utveckling. Tillsammans har vi sedan 2015 undersökt hur konsten kan användas som kunskapsväg och lyft frågor som rör barn, konst och kultur.

Studien har baserats på videoobservationer av museets konstpedagoger i arbete med förskolebarn och skolelever. Vid två tillfällen har även nordiska seminarium anordnats på Nordiska Akvarellmuseet, där pedagoger från andra lärosäten såväl som konstnärer varit inbjudna att deltaga. Gruppen publicerade i maj 2017 sin första gemensamma publikation som handlar om KONSTNÄRLIGT SEENDE & vad barn kan lära på museum, som också var huvudtema på en gemensamt anordnad konferens i april 2018. Publikationen finns att ladda ner här.

Bakgrund till projektet:
Barns rätt till eget skapande och kulturella deltagande i det konstnärliga livet är inskrivet i Barnrättskonventionen, som ligger till grund för förskolans läroplan. Barns skapande aktiviteter har också historiskt varit en central del i förskolans verksamhet där lek, skapande och lärande knutits samman.

Teoretiskt är detta projekt förankrat i en sociokulturell forskningstradition på lärande och utveckling. Utgångspunkten är att seende inte bara är en biologisk process som förutsätter fungerande ögon – det är också en mental process. I människans mentala processer används intellektuella redskap, vilka förklarar att vi uppfattar världen på skilda sätt. Att vara kunnig kan beskrivas som att man har tillgång till för kulturen eller praktiken relevanta redskap och kan använda dessa på ett dynamiskt sätt. Kulturella redskap möjliggör att individer kan tänka, kommunicera med varandra och skapa mening om något. Att lära sig se innebär också att lära sig uttrycka sig på nya sätt. I forskargruppen vid Göteborgs universitet som är knutna till projektet har detta perspektiv tidigare tillämpats i studier på lärande i musik och lyssnande, men nu riktas intresset mot en annan estetisk domän – vattenfärgsbaserad konst. Vattenfärg har alltid haft en stark förankring i förskolans och skolans verksamhet och är därför intressant i många avseenden.

Det finns en spänning mellan skolan och museet genom att det är två institutionella praktikerna med olika förutsättningar och traditioner. Skolan är exempelvis målstyrd, museet har sina konnotationer vad gäller konst och kultur. En undersökning likt denna är viktig för kunskapsutvecklingen i både skolans och museets praktik. Vad är det unikt konstnärliga och hur kan det implementeras i förskolans och skolans verksamhet? Hur kan museet bättre möta de tidigare erfarenheter som finns representerade hos den besökande skolklassen? Det saknas idag svenska studier om förskolebarn på konstmuseer. Studier inom området barn, estetik och lärande har ofta fokus på så kallade estetiska lärprocesser där lärandets innehåll ligger utanför konsten (t.ex. att använda konst för att bli bättre i matematik). Inom detta projekt vill vi istället fokusera konsten i sig, och vad lärandet av och inom konst kan betyda. Ytterligare professionell kunskap behövs inom detta område, inte minst mot bakgrund av att det idag saknas en konstpedagogisk utbildning.