I Leiko Ikemuras konst finns stämningar som osökt påminner om surrealisten Odilon Redon, tyska expressionister och Louise Bourgeois stilbildande verk. Ikemura har dock hittat sitt eget magiska formspråk – drömskt, poetiskt och vibrerande av subtila metamorfoser som om ingenting var fast utan allting höll på att ständigt bli till och förvandlas. Med tiden började hon återvända till sina japanska rötter, där naturens själ lever i dagsljuset och nattmörkret. Ikemuras gåtfulla verk föreställer märkliga varelser, djur, växter, mineraler och arkitektoniska detaljer som flyter samman och gradvis förändras allteftersom själva bilden växer fram. Gestalter med eteriska kroppar utvecklas i en drömsk atmosfär nära naturen. Människor blir växter. Växter blir djur. Djur blir amorfa figurer och abstraktioner. Ur abstraktioner föds ett nytt liv och allting börjar om igen. Den typiskt japanska känslan för naturens ande som besjälar allt ekar i Ikemuras konstvärld.  Förvandlingar är ett huvudspår i allting hon skapar.