Eggert Pétursson studerade på Islands Konst- och konsthantverksskola i Reykjavik 1976–79 och därefter på Jan van Eyck Academie i Maastricht i Nederländerna, där han tog examen 1981. Han har blivit berömd för sitt unika sätt att avbilda den isländska floran, men betraktar sig själv varken som landskaps- eller blomstermålare. Péturssons konstnärliga bakgrund finns istället i Fluxus och konceptkonsten, de dominerande rörelserna under 60- och 70-talen. Med djup kunskap både inom botaniken och det måleriska hantverket bröt Pétursson ner växtmotiven till enskilda beståndsdelar. Genom att upprepa varje kronblad, stam och stjälk skapade han därefter svindlande mönster som ibland påminner om det abstrakta. I motsats till oljemålningarna är hans akvareller spröda och andas en annan sorts ömsinthet.

Konstverk: Eggert Pétursson, Utan titel, 2007

Fler verk av konstnären

Konstverk: Eggert Pétursson, Utan titel, 2008

Eggert Pétursson, Utan titel, 2008

Eggert Pétursson studied at the Icelandic College of Art and Crafts, Reykjavik 1976–79 and then at the Jan van Eyck Academie in Maastricht, the Netherlands, where he graduated in 1981. He has become famous for his unique way of depicting the Icelandic flora, but considers himself neither a landscape nor flower painter. Pétursson’s artistic background is instead found in Fluxus and conceptual art, the dominant movements of the 60s and 70s. With deep knowledge of both botany and the craft of painting, Pétursson broke down the plant motifs into separate components. Repeating each petal, stem and stalk, he then created dizzying patterns that resemble the abstract. In contrast to the oil paintings, his watercolours are fragile and breathe a different kind of tenderness.

Eggert Pétursson

Elina Merenmies konst följer den figurativa traditionen. Verkformaten skiftar från små teckningar till stora målningar. Persongalleriet och de historier som gestaltas avslöjar konstnärens dragning till säregna sammanhang och fenomen. Blicken riktas ofta mot ett existentiellt mörker. Människans ångest och ensamhet är ett återkommande tema, men en svart humor är också viktig i Merenmies verk. Lidande balanseras mot hopp. Här finns vissa anknytningar till den kristna konstens martyrbildstradition. Elina Merenmies bilder är unika mötesplatser för myter, sagor, drömmar och hallucinationer. I bildspråket finns spår av konstnärens tidigare erfarenheter av performancekonst, experimentell musik och nya måleritekniker, t.ex. dataassisterat måleri.

Konstverk: Elina Merenmies, Utan titel, 2010

Konstverk: Elina Merenmies, Repent King Hero, 2015

Konstverk: Elina Merenmies, There Must Be an Angel Playing with My Heart, 2006

Elina Merenmies, Swamp, 2004

Elina Merenmies follows in the figurative tradition, with formats ranging from small drawings to large scale paintings. The cast of characters depicted and the tales told reveal the leaning of the artist towards singular contexts and phenomena. Her gaze is often directed towards existential darkness. Human anxiety and loneliness are recurring themes in Merenmies’s work, but humour is at least as important. Suffering is countered by hope, with links here to the martyr tradition found in Christian art. Elina Merenmies’s pictures are unique meeting points for myths, folktales, dreams and hallucinations. There are traces in her visual idiom of her previous experience of performance art, experimental music, and new painting techniques as computer aided painting.

Elina Merenmies

Svarta linjer dyker upp från ingenstans. De täcker vita pappersark till synes bortom all kontroll. De svävar osammanhängande i ett tomrum eller möter varandra. Tillsammans modellerar de fram former som är både abstrakta och föreställande på en gång. Perspektiven är svindlande, variationerna oändliga. Så ser ofta Erland Brands (1922–2020) teckningar ut. En annan särskild motivkrets i hans skapande utgör ansiktsporträtten, där de oskarpa anletsdragen ofta förvandlas i ett kargt landskap. Erland Brand föddes 1922 i Arvika. Efter Slöjdföreningens skola i Göteborg fortsatte han sina studier som en av Endre Nemes elever på Valand i slutet av 1940-talet. Brand har med framgång växlat tekniker och skalor och arbetat både med akvareller, grafik, teckning och oljemåleri.&nbsp;

Konstverk: Erland Brand, Självporträtt, 1982

Erland Brand, Självporträtt, 1982.jpg

Black lines appear out of nowhere. They appear to cover white sheets of paper beyond all control. They float incoherently in a void or meet each other. Together, they model shapes that are both abstract and imaginative at once. The perspectives are staggering, the variations endless. This is what Erland Brand’s (1922–2020) drawings often look like. Another special circle of motifs in his creation is the facial portrait, where the blurry features are often transformed into a harsh landscape. Erland Brand was born in 1922 in Arvika. After school in Gothenburg, he continued his studies as one of Endre Neme’s students at Valand in the late 1940s. Brand has successfully varied in techniques and scales and worked with watercolours, graphics, drawing and oil painting.

Erland Brand

Eva &amp; Adele inte bara skapar konst utan bokstavligt lever den. Med sina rakade huvuden, välsminkade ögon, glamorösa dräkter och gränsöverskridande könsidentiteter avser konstnärsparet att väcka uppmärksamhet på konstevenemang världen över. Eva &amp; Adele avslöjar varken var eller när de föddes och hävdar att de träffats i en tidsmaskin som förde dem från framtiden till Berlin 1991. Det var just då som konstnärerna för första gången uppmärksammades internationellt i samband med deras offentliga bröllop. Eva &amp; Adeles liv utgör ett konstverk i sig. Deras skapande vidgar konstbegreppet, lyfter fram genusfrågor och ifrågasätter traditionella sociala normer i ett modernt samhälle. Liksom flera av deras andra verk, är porträttet i Nordiska Akvarellmuseets samling målat efter ett fotografi som antingen konstnärerna själva eller allmänheten tagit av dem.

Eva & Adele, Berlin, 1992.jpg

Eva &amp; Adele do not just make art; they literally live it. With their shaved heads, heavily made-up eyes, glamorous outfits and crossgender identity, this artistic couple intends to draw attention at arts events worldwide. Eva &amp; Adele reveal neither where nor when they were born and maintain that they met in a time machine that brought them from the future to Berlin in 1991. That was when the artists first received international attention, in conjunction with their public wedding. The life of Eva &amp; Adele is itself a work of art. Their work broadens the concept of art, highlights gender issues, and questions traditional social norms in modern society. Like many of their other pieces, the portrait in the museum collection was painted from a reference photograph taken either by the artists themselves or by the public.

Eva & Adele

Mönster och strukturer är centrala i Eva Berges målningar. Hon utbildade sig på Konstakademin i Oslo under 1980-talet och har på senare år alltmer börjat arbeta med motiv som söker sig till den kristna och andliga traditionen. Den konstnärliga utmaningen handlar för henne om att med färg och form gestalta innehåll, tankar och känslor. Stor och strålande lyser hennes akvarell Solregn. Korta bruna linjer ligger i rytmiska mönster över en varmt gul grund. Linjerna följer varandra och skapar strukturer och staplar. På ett plan är bildens språk abstrakt. Det är färgen och linjernas samspel som skapar vår upplevelse. Samtidigt ger Eva Berge oss former att börja associera kring. Det är lätt att bland strecken se den strålande solen, markens fasta grund, regnstänk och t.o.m. regnbågens mönster.

Verk på bild: Eva Berge, Arkitektoniske skisser II, 1994

Eva Berge, Solregn (eng. Sunny rain), 2001.jpg

Pattern and texture are central to Eva Berge’s paintings. She studied at the Oslo National Academy of the Arts in the 1980s and in recent years, she has started to work with motifs that lean towards Christian and spiritual traditions. Her personal artistic challenge involves depicting content, thought and emotion with colour and form. Sunny rain ("Solregn") is a large, brilliant and luminous watercolour piece. Short brown lines form a rhythmic pattern across a warm yellow foundation. The lines follow each other, creating texture and columns. On one level, the imagery is abstract. The interplay of the paint and lines create our experience. At the same time, Eva Berge gives us shapes that inspire associations. It is easy to see the beaming sun, solid ground, raindrops and even the pattern of a rainbow among the lines.

Eva Berge

Eva Lindström utbildades vid Västerås Konstskola och Konstfack i Stockholm. Hon är både illustratör och författare. På 1980-talet började hon arbeta som serietecknare, bland annat för kvinnotidningen Q och Arbetaren. Så småningom blev hon barnboksillustratör och -författare. Lindströms formspråk rör sig utan omsvep mot laddade tillstånd och starka känslor. Tematiskt pendlar hon obesvärat mellan det mest vardagliga och det djupt existentiella. Materialen är akvarell, gouache och blyerts. Hon har medverkat i Kamratposten, skapat tecknade kortfilmer och flera av hennes berättelser har filmatiserats. För sina barnböcker har Eva Lindström nominerats till Augustpriset ett flertal gånger och fått en rad utmärkelser.

Eva Lindström, ur boken Jag rymmer, 2006

Eva Lindström studied at Västerås Art School and the University of Arts, Crafts and Design in Stockholm. She is both an illustrator and author. In the 1980s, she began working as a cartoonist, for example for the women’s magazine Q and Arbetaren (The Worker). She gradually began illustrating and writing children’s books. Lindström’s style leans towards charged states of being and strong emotions. Thematically, she alternates between the most mundane and deeply existential issues. She works in watercolour, gouache and pencil. She has contributed to Kamratposten (a Swedish magazine for children) and created short animated cartoons, and several of her stories have been turned into films. Eva Lindström has been nominated for the August Prize for her children’s books many times, and she has received numerous awards.

Eva Lindström

Eva Vilne målar flickor och kvinnor. Deras känslor och sinnestillstånd avspeglas i kroppshållning och gester. De dansar eller fångas i en cirkel av skuggor. I de finlemmade gestalternas stora ögon växlar rädsla, sorg och glädje. Ibland handlar det om en ensam varelse. Ibland håller en kvinna ett flickebarn i famnen. Referenserna till Lena Cronqvist finns där, men förebilderna finns egentligen i ett gammalt kyrkomåleri. Eva Vilnes konst berör ständigt frågor kring kvinnlighet och den utsatta kroppen. Det handlar om tiden som ett cykliskt förlopp och insikter om hur livets vackra och grymma sidor tangerar varandra. Verken växer sakta fram. I färgskalorna dominerar brunröda och blå toner.

Verk på bild: Eva Vilne, Du kan också, 2011

Verk på bild: Eva Vilne, En flygtur, 2011

Verk på bild: Eva Vilne, Fritt val, 2011

Verk på bild: Eva Vilne, Över mörka vatten, 2011

Eva Vilne, Över mörka vatten (eng. Over dark waters), 2011.jpg

Eva Vilne paints pictures of girls and women. Their feelings and mental states are reflected in their physical posture and gestures. They are seen dancing or imprisoned within a circle of shadows. The large eyes of these slim creatures express fear, sorrow and joy. At times only a single person is depicted and on occasions a woman is seen holding a baby girl in her embrace. There are references to the work of Lena Cronqvist here, but the ultimate origins lie in ancient church decoration. Eva Vilne’s art deals constantly with questions relating to femininity and the vulnerable human body. It treats time as cyclical event, and presents insights into the ways in which life’s beautiful and cruel sides interact with one another. Her works develop slowly. In her palette brown and blue tones dominate.

Eva Vilne

Fredrik Söderbergs akvareller myllrar av vackra detaljer som bildar en storslagen helhet. Hans referenser kommer dels från antiken och bibliska berättelser, dels från andra konstnärer som fascinerats av både linjen och mörkret: Albrecht Dürer, William Blake, Abrey Beardsley, men också den medeltidsinspirerade William Morris, förgrundsgestalten inom den brittiska Arts and Crafts-rörelsen. Med hänvisningar till det andliga och ockulta, till alkemin och astrologin skapar Söderberg exakta symmetriska kompositioner som påminner både om tibetansk mandala och om precisa arkitektoniska skisser av fasader och tempel. Hans måleri är genomsyrat av mysticism. I den fina ornamentiken, bladsilvret, guldet och färgbanden möts det figurativa och det abstrakta, materia och ande.

Fredrik Söderberg, Der traum V / The dream V, 2013

Fredrik Söderberg, Das haus C.G. Jung mit geist / The house of C.G. Jung with spirit, 2013

Fredrik Söderberg’s watercolours teem with beautiful details forming a magnificent whole. His references come partly from antiquity and from biblical stories, and partly from other artists fascinated by both line and darkness: Albrecht Dürer, William Blake and Aubrey Beardsley, but also from the medieval-inspired William Morris – foreground figure in the British Arts and Crafts Movement. With reference to the spiritual and the occult, to alchemy and astrology, Söderberg creates exact symmetrical compositions reminiscent of both the Tibetan mandala and precise architectural sketches of facades and temples. His paintings are imbued with mysticism. In the fine ornamentation, the silver leaf, the gold and the colour-bands the figurative meets the abstract. Matter meets the spirit.

Fredrik Söderberg

Georg Guðni Hauksson (1961–2011) var en av Islands mest betydelsefulla målare inom samtidskonsten. Sedan 1980-talet var den isländska naturen hans ständiga inspirationskälla. I hans känslofyllda landskap finns referenser till romantikerna Caspar David Friedrichs och William Turners måleri. Georg Guðni blev mest berömd för sina stora oljemålningar, men hans akvareller, som är mindre kända, utgör en minst lika viktig del av konstnärskapet. Han fångar det karga, men också skimrande vackra isländska landskapet. Ibland är bergkonturen central. Oftast är den obrutna horisontlinjen allra viktigast. De drömlika vidderna är mötesplatser för himmel och jord, luft och hav. Regn och dimma beslöjar världen, som förändras i det skiftande ljuset. En monumental tystnad vilar över alltet.

Verk på bild: Georg Guðni Hauksson, Utan titel, 2002

Georg Guðni Hauksson, Utan titel, 2002.jpg

Georg Guðni Hauksson (1961–2011) was one of the most important Icelandic painters on the contemporary art scene. From 1980 onwards the unspoilt natural scenery of Iceland provided his constant inspiration. In his passionate landscapes there are references to the work of the Romantic artists Caspar David Friedrich and William Turner. Georg Guðni was most famous for his large oil paintings but his lesser well-known watercolours form just as important a part of his artistic creation. He captures the barren but glitteringly beautiful Icelandic landscape. At times his focus is on the outline of the hills, but generally it is the unbroken line of the horizon that matters the most. These dreamlike expanses are the meeting places for earth and sky, sea and air. Rain and mist veil the world, constantly shifting in the varying light. A monumental silence rests over all.

Georg Guðni Hauksson

Göran Dalhovs naturuppfattning är romantikerns. Han har ett närmast sakralt förhållande till naturen och har genom åren studerat och tolkat dess inre väsen. I den ömsinta skildringen finns dock en oro för vår natur. För att i framtiden kunna uppleva den skönhet som Dalhov beskriver måste vi göra något nu.

Konstverk: Göran Dalhov, Ur serien ’Wales måleri’ 2000-1, 2000

Konstverk: Göran Dalhov, ur serien "Skimrande skärgård", Erlang kap. 6, odaterad

Konstverk: Göran Dalhov, Vingkaraktär gräsand, ur serien "Våra vilda djur", 1980

Konstverk: Göran Dalhov, Utan titel I-II, 2000

Konstverk: Göran Dalhov, Månsken på Nordsjön, 1998

Konstverk: Göran Dalhov, ur serien "Wales måleri" 2000-2, 2000

Konstverk: Göran Dalhov, ur serien "Wales måleri" 99-4, 2000

Konstverk: Göran Dalhov, Club Gustavus I, 1977

Konstverk: Göran Dalhov, ur serien "Vattenfärger", Koltrastbatalj, odaterad

Konstverk: Göran Dalhov, ur serien "Skimrande skärgård", Erlang kap. 5, odaterad

Konstverk: Göran Dalhov, ICA-påse, skiss, 1980

Göran Dalhov, Härön, 2001.jpg

Göran Dalhov’s view of nature is that of the romantic. He has an almost sacred relation to nature and has over the years studied and interpreted its inner essence. In the tender depiction, however, there is a concern for our nature. To be able to experience the beauty that Dalhov describes in the future, we must do something now.

Göran Dalhov

Gry Moursund skapar färgstarka berättelser som älskas av såväl vuxna som barn. Hon är uppvuxen i Nordnorge och har utbildat sig inom illustration och grafisk design i Norge och England. Hon har arbetat med bilderböcker sedan 1999 och blivit känd för ett lekfullt och färgstarkt uttryckssätt som lägger sig nära barns bildspråk. Tre gånger har hon fått det norska Kulturdepartementets bilderbokspris, bl.a. i mars 2010 för Bockarna Bruse på badhuset, som har rönt en stor framgång i Norge och även getts ut i Sverige.

Konstverk: Gry Moursund, ur boken Bukkene Bruse på badeland, 2009

Gry Moursund, ur boken Bukkene Bruse på badeland / From the book Billy Goats Gruff at the bathhouse, 2009

Gry Moursund creates colourful stories loved by both adults and children alike. She grew up in Northern Norway and trained in illustration and graphic design in Norway and England. She has worked with picture books since 1999 and has become known for her playful and colourful expressions that lie near to the visual language of children. She has received the Norwegian Ministry of Culture’s picture book prize three times, for example in March 2010 for Bukkene Bruse på badeland ("The Billy Goats Gruff at the Swimming Pool"), which has garnered great success in Norway and has also been published in Sweden.

Gry Moursund

Guðmundur Thoroddsen utforskar manlighet. Med humor och värme gör han narr av patriarkatet. Thoroddsens bilder består till stor del av skäggiga män som är sysselsatta med att busa, spela basket, brygga öl och jaga. Trots att idén om manlighet glorifieras och häcklas kan dessa mansfigurer uppfattas som förryckta och förvirrade – försöker de omfamna en döende maskulinitet? Guðmundur Thoroddsen är utbildad vid Islands konsthögskola, Reykjavík samt School of Visual Arts, New York och arbetar i traditionella material som akvarell, keramik, trä och teckning.&nbsp;

Konstverk: Guðmundur Thoroddsen, At Home, 2004

Guðmundur Thoroddsen, At Home, 2004

Guðmundur Thoroddsen explores masculinity. He pokes fun at the patriarchy with warmth and humour. Thoroddsen’s images consist largely of bearded men busy playing basketball, brewing beer, hunting and engaged in horseplay. Although the idea of masculinity is glorified and made fun of, these male figures can be perceived as bewildered and confused; are they trying to embrace a dying masculinity? Guðmundur Thoroddsen studied at the Iceland University of the Arts, Reykjavík and the School of Visual Arts in New York. He works with traditional materials and methods such as watercolours, ceramic, wood and drawing.&nbsp;

Guðmundur Thoroddsen

Gunilla Bergström (1942–2021) är en av Sveriges främsta bilderboksskapare genom tiderna. ”En dag ska jag banne mej rita själen!” Denna djärva tanke var början till ett 40–tal barnböcker med oförglömliga karaktärer. Det är dock Alfons Åberg som utan jämförelse har blivit den mest kända av Gunilla Bergströms figurer. Med en säregen färgpalett, exakt linjeföring och skicklig komposition formar Gunilla Bergström trovärdiga miljöer, där hennes gestalter befinner sig mitt i en vardag som vi lätt känner igen. Frågorna som ställs är existentiella och gäller alla åldrar. Utanförskap. Rädslor. Utsatthet. Kamratskapets olika sidor. Familjelivets oväntade komplikationer. Lyckans universella principer. Det inre och det yttre. Det stora i det lilla. Det är grunderna i Gunilla Bergströms bilder. Böckerna om Alfons Åberg har översatts till ett trettiotal språk och utgör merparten av Gunilla Bergströms produktion.

Bild ur Gunilla Bergströms bok "Alfons och hemlige Mållgan", 1976

Gunilla Bergström, Alfons och hemlige Mållgan, 1976.jpg

Gunilla Bergström (1942–2021) has been one of Sweden’s leading picture book creators through the years. ”I’ll darn well draw the soul!” This audacious thought was the beginning of some 40 children’s books with unforgettable characters. But without comparison, it is Alfons Åberg who has become the most famous of Gunilla Bergström’s figures. With a singular colour palette, precise lines and expert compositions, Gunilla Bergström shapes credible environments, placing her figures in a daily life that we can easily recognise. The questions asked are existential and applicable at all ages. Isolation. Fear. Vulnerability. The various facets of friendship. The unexpected complications of family life. The universal principles of happiness. Internal and external life. Appreciating the little things. These form the foundation of Gunilla Bergström’s imagery. The books about Alfons Åberg have been translated into some thirty languages and comprise the majority of Gunilla Bergström’s production.

Gunilla Bergström

Gunilla Hanssons personliga uttryck känns igen i de mest skiftande medier. Hon rör sig vant genom fotografi, teckning, installation och måleri. Hansson navigerar sitt konstnärskap efter en tydlig kompass. Sedan sent 1990-tal har hon konsekvent undersökt platsens betydelse. Poetiskt och konceptuellt lyfter hon fram, beskriver och kartlägger människans möte med sin omgivning.

Bild av verket Öar eller Sjöar av Gunilla Hansson

Gunilla Hanssons verk Pigmentöar, kvadratiska vattenbehållare med vatten och högar av pigment på väggen

Bild av Gunilla Hanssons verk Sjungande invånare på bryggan utanför Nordiska Akvarellmuseet

Installationen 'Sjungande invånare' av konstnären Gunilla Hansson, består av en text inristad i bryggan som löper runt halva museet. Idén till verket fick konstnären från en notis i dagspressen, som meddelade att vissa låga atollöar i Stilla Havet kommer att helt översvämmas på grund av det stigande havet. En sjungande folkgrupp i Papua Nya Guineas övärld riskerar att förlora sin ö på grund havshöjningen. Gunilla Hansson har ristat in hela tidningsnotisen i bryggdäcket. Under vandringen längs kajkanten påminns vi om den globala miljöförstöringen som vi dagligen orsakar och som slutligen drabbar oss alla.​

Sjungande invånare (2001)

Närbild på Gunilla Hanssons verk Sjungande Invånare på Nordiska Akvarellmuseets brygga

Gunilla Hansson, Sjungande invånare, 2001.jpg

Gunilla Hansson’s personal expression crosses diverse media. She applies herself through photography, drawing, installation and painting. Hansson navigates her art with a clear compass. Since the late 1990s, she has consistently explored the importance of place. Poetically and conceptually, she highlights, describes and maps human encounter with the environment.

Gunilla Hansson

Gunnel Wåhlstrands storskaliga, virtuosa tuschlaveringar kännetecknas av en närmast ofattbar precision. Tekniken är driven till det yttersta och skapar illusionen av att vi betraktar gamla förstorade fotografier. Utgångspunkten är familjens fotoalbum med bilder från ett obestämt 1940- och 50-tal. Vi kliver in i tysta borgerliga salonger och blickar över stilla landskap. På bilderna finns inga konkreta spår av de tragedier som livet ibland kantas av, men som ändå oroar under ytan. Wåhlstrand är utbildad bland annat vid Konsthögskolan i Stockholm. Hennes samlade produktion är inte stor om man ser till antal verk. Varje målning föds under en mödosam, tidskrävande process. En spilld droppe innebär att arbetet måste börja på nytt. Det handlar också om att tillbringa tid med fotografierna och ta sig in i sin egen familjehistoria. Konsten är Gunnel Wåhlstrands sätt att skapa en relation till de av sina närmaste som hon aldrig fick lära känna.

Verket Anna-Lena av Gunnel Wåhlstrand från 2012-13, tuschlaveringar

Gunnel Wåhlstrand, Anna-Lena, 2012–2013.jpg

Gunnel Wåhlstrand’s skilful large-scale wash drawings in Indian ink are characterised by an almost incredible precision. Her technique is carried to the uttermost, and creates the illusion that what we see are enlargements of old photographs. Her source of inspiration is her family’s photo album with pictures from some time in the forties and fifties. She admits us to silent middle class drawing rooms and we gaze out over serene landscapes. There are no traces in her images of the tragedies that life can bring. Wåhlstrand trained at the Royal Institute of Art in Stockholm among other places. Her overall production is not large if judged by quantity. Each painting is the outcome of a tiring and time consuming process. One spilt drop means the work has to be begun again. The work also involves her spending time with the photographs and familiarizing herself with her own family history. Her art is a method by which Gunnel Wåhlstrand can establish a relationship with close relatives that she has never met.

Gunnel Wåhlstrand

Hafsteinn Austmann föddes i Vopnafjörður 1934 och växte upp i huvudstaden Reykjavik. Han var mycket ung när han bestämde sig för att ägna sig åt konst och efter studier i bildkonst och hantverk på konstskolor på Island studerade han även i Paris vid Académie de la Grande Chaumière. Han fascinerades tidigt av fransk abstrakt konst och var bland annat inbjuden att ställa ut på den internationella Réalités Nouvelles-salongen, bara tjugo år gammal. Hittills har Austmann haft ett 30-tal separatutställningar och deltagit i ett stort antal utställningar runt om i världen. Hans verk finns också hos alla större museer i Skandinavien. Hafsteinn Austmann har i årtionden arbetat omväxlande med vattenfärger, akrylfärger och oljefärger. I Nordiska Akvarellmuseets samling finns 10 akvareller målade av Austmann mellan åren 1958-1960.

Hafsteinn Austmann, utan titel, 1960.jpg

Hafsteinn Austmann was born in Vopnafjörður in 1934 and grew up in the capital Reykjavik. He was very young when he decided to devote himself to art, and after studying visual arts and crafts at art schools in Iceland, he also studied in Paris at the Académie de la Grande Chaumière. He was early fascinated by French abstract art and was invited to exhibit at the international Réalités Nouvelles salon, only twenty years old. To date, Austmann has had about 30 separate exhibitions and participated in a large number of exhibitions around the world. His work is also found at all major museums in Scandinavia. Hafsteinn Austmann has for decades worked alternately with watercolors, acrylic paints and oil paints. The Nordic Watercolour Museum’s collection holds 10 watercolors painted by Austmann between 1958–1960.

Hafsteinn Austmann

Harriët van Reek är barnboksförfattare och illustratör. Hon utbildade sig först till tecknings- och hantverkslärare. Efter några år av resor genom Afrika, Japan och Irland återvände hon till sitt hemland och så småningom etablerade hon sig som konstnär. Barnboksdebuten om Lena Lena kom 1986 och uppskattades både av kritiken och läsarna. Harriët van Reeks böcker utmärker sig genom en speciell balans mellan bild och text. Konstnären utelämnar ofta detaljer och skapar medvetet i ett bedrägligt naivt formspråk som påminner om barnteckningar. De humoristiska berättelserna drar ofta mot det absurda och drivs av oväntade vändningar. Barnperspektivet är en självklar utgångspunkt.

Konstverk: Harriët van Reek, ur boken Letterdromen met Do, 2007

Konstverk på bild: Harriët van Reek, ur boken Letterdromen met Do, 2007

Konstverk på bild: Harriët van Reek, Lotti, ur boken Egg Egg, 2014

Konstverk: Harriët van Reek, Keramikbokstäver, 2007

Harriët van Reek, ur Letterdromen met Do, 2007

Harriët van Reek writes and illustrates children’s books. She initially studied to be an art and crafts teacher. After a few years of travelling the African continent, Japan and Ireland, she returned to the Netherlands, where she eventually became an established artist. Her first children’s book, Lena Lena, was published in 1986 and won both critical and public acclaim. Harriët van Reek’s books are characterised by their careful balance between image and text. The artist often leaves out details, intentionally achieving a deceptively naive imagery resembling kids’ drawings. The comical stories often lean towards the absurd and are driven by unexpected narrative twists. She positions herself firmly in the child’s perspective.

Harriet van Reek

Harriët van Reek

Hreinn Friðfinnsson (1943–2024) var en av Islands ledande konceptkonstnärer. Hans konst är lågmäld, underfundig och poetisk till sitt uttryck. Friðfinnsson arbetade lika mycket med idéer och tankar i sina verk som med deras utseende. Ofta skapade han s.k. readymades genom att använda vardagliga ting i nya sammanhang. Funna objekt förvandlades till nya verk som undersöker föreställningar kring jaget och tiden. Friðfinnsson arbetade med många olika tekniker, däribland fotografi, teckning, skulptur, installation och text. Hans konst var oftast minimalistiskt avskalad. Hreinn Friðfinnsson växte upp på den isländska landsbygden och naturens storslagenhet var också en viktig motor för hans skapande. Från 1970-talet bodde han i Amsterdam.

Verk: Hreinn Friðfinnsson, Utan titel, 1999

Konstverk: Hreinn Friðfinnsson, On a Rainy Day, 2000

Konstverk: Hreinn Friðfinnsson, Placement,1999

Hreinn Friðfinnsson, Placement,1999.jpg

Hreinn Friðfinnsson (1943–2024) was one of Iceland’s leading conceptual artists. His art is understated, subtle and poetic in its expression. Friðfinnsson worked as much with ideas and thoughts in his works as with their appearance. Often he created so-called readymades using everyday objects in new contexts. He turned found objects into new works that explored notions of the self and time. Friðfinnsson worked with many different techniques, including photography, drawing, sculpture, installation and text. His art was often minimalistic. Hreinn Friðfinnsson grew up in the Icelandic countryside and nature’s grandeur was also an important engine firing his creative process. He lived in Amsterdam since the 1970s.

Hreinn Friðfinnsson

Den bohuslänske konstnären Inge Schiöler (1908–1971) var en färgstark målare som är särskilt uppskattad för sina västkustmotiv. Han utbildade sig vid Slöjdföreningens skola och vid Valand i Göteborg och räknas som en av Göteborgskoloristerna. Han målade ute i naturen och var mån om att omvandla den direkta synupplevelsen till färg i sina verk. Kajen i Strömstad är en mycket tidig bild av en ung aspirerande konstnär, målad före hans genombrott.

Konstverk: Inge Schiöler, Kajen i Strömstad, 1926

Inge Schiöler, Kajen i Strömstad - The Dock in Strömstad, 1926.jpg

The bohuslän artist Inge Schiöler (1908–1971) was a colourful painter who is appreciated for his west coast motifs. He educated himself at the school of Craft and at Valand in Gothenburg and is regarded as one of the Gothenburg colourists. He painted in nature and was eager to transform the direct vision experience into colour in his works. The Dock in Strömstad is a very early image by a young aspiring artist, painted before his breakthrough.

Inge Schiöler

Jaakko Heikkinen blickar mot den verklighet som många människor väljer att blunda för. Den verklighet som skiljer sig från det normala och de människor som lever och rör sig i ett socialt utanförskap. Bilderna blir till porträtt av människan och dess omgivning, en ögonblicksbild från ett liv med andra villkor. Jaakko använder kameran som verktyg för att fånga en scen som visar både utsatthet och ömhet. Efter en sinnlig bearbetning av händelsen låter Jaakko scenen manifestera sig på pappret, där hans egen tolkning och reflektion av upplevelsen också gör sig närvarande i bildspråket.&nbsp;

Verk på bild: Jaakko Heikkinen, Päälikkö, 2012

Verk på bild: Jaakko Heikkinen, Mies ja varjo, 2011

Verk på bild: Jaakko Heikkinen, Potilas 2, 2013

Jaakko Heikkinen, Potilas 2 (eng. Patient 2), 2013

Jaakko Heikkinen looks at the reality that many choose to shy away from. The reality that differs from the normal, and the people who live and move in social exclusion. The pictures become a portrait of the person and their surroundings, a snapshot of a life lived under different circumstances. Heikkinen uses the camera as a tool to capture a scene that shows both vulnerability and tenderness. Following a sensuous processing of the event, Heikkinen allows the scene to manifest on the paper, where his own interpretation and reflection of the experience are also revealed in the imagery.

Jaakko Heikkinen

Tecken och frågor kring språk brukar stå i centrum för Joachim Carlssons skapande. Ofta handlar det om olika uttryck för gemenskap och utanförskap samt möjligheter och begränsningar i kommunikationen människor emellan. Carlsson arbetar vanligtvis i långa serier, där han gestaltar sprickor mellan individen och samhället. Barndomens minnen kommer till ytan i form av stiliserade gestalter och figurer, vilka tas ut ur sitt ursprungliga och sätts in i nya, mer anonyma sammanhang. Carlssons palett är färgrik och han arbetar i olika tekniker. Han har även skapat många offentliga, skulpturala verk där de lekfulla motiven från måleriet får mer monumentala format.

Konstverk: Joachim Carlsson, Överhuvudtaget 43, 2005–2006

Konstverk: Joachim Carlsson, Överhuvudtaget 38, 2005–2006

Joachim Carlsson, Överhuvudtaget 42, 2005–2006

Joachim Carlsson, Överhuvudtaget 46, 2005–2006

Konstverk: Joachim Carlsson, Överhuvudtaget 57, 2005–2006

Konstverk: Joachim Carlsson, Överhuvudtaget 70, 2005–2006

Konstverk: Joachim Carlsson, Överhuvudtaget 53, 2005–2006

Konstverk: Joachim Carlsson, Överhuvudtaget 56, 2005–2006

Konstverk: Joachim Carlsson, Överhuvudtaget 40 - On the whole 40, 2005–2006

Joachim Carlsson, Överhuvudtaget 40 - On the whole 40, 2005–2006

Signs and questions about language are usually at the center of Joachim Carlsson’s creation. It is usually about different expressions of community and exclusion as well as opportunities and limitations in communication between people. Carlsson usually works in long series, where he presents cracks between the individual and society. Childhood memories come to the surface in the form of stylized characters and figures, which are taken out of their original and put into new, more anonymous contexts. Carlsson’s palette is colourful and he works in different techniques. He has also created many public, sculptural works where the playful motifs from the painting take on a more monumental format.

Konstnärer